Gorån- en riktigt gammal kaka.

Gorån är en lite finare kaka (kanske för att den är svår att göra och tidskrävande?) som är spridd runtom i hela norden.

Första gången jag (Lina) kom i kontakt med gorån var på Gotland, då lärde jag mig att i princip varje gård hade sina egna gorånsjärn som var smidda i järn. Gorånen fick olika mönster som var präglade i järnen. Kakorna var tämligen tidskrävande att göra eftersom de vanligtvis gräddades en och en i järnet som hölls inne i elden. Senare har man även gräddat gorånen på vedspisen och idag läggs järnen över spisplattan. Det finns även gorånsjärn som är tillverkade med två eller tre formar. På så sätt kan man grädda fler gorån på en och samma gång. Detta underlättar det tidskrävande arbetet lite.

Gotländska gorån kan beskrivas som en ”fin” kaka som man bjöd på vid olika högtidliga tillfällen såsom kaffekalas, julfirande, bröllop och begravningar. De serverades antingen som de var eller så åt man dem med kokt frukt och grädde.

Nedan följer två recept på gorån. 

Recept 1: 
250 gram smör
2 ½ dl socker
1 ½ dl vispgrädde
3 äggulor
9 dl vetemjöl

Arbeta ihop alla ingredienserna. Låt degen vila till dagen därpå. Värm rånjärnet och lägg på pekfingerstor bit deg. När gorånet är gyllenbrunt lossnar det från rånjärnet. Låt det svalna på bakgaller.

Recept 2:
225 gram smör
225 gram socker
2 dl vispgrädde
3 äggulor
550 gram vetemjöl
1 tsk kardemumma

Rör smör och socker poröst, tillsätt en gula i taget, strila ner grädden försiktigt, tillsätt mjöl och kardemumma. Degen får stå kallt till följande dag. Kavlas ut och gräddas i gorånsjärn. När det är gyllenbrunt lossnar det från järnet och är klart. 


Traditioner

rånjärn

Vid gotländska bröllop och begravningar ställdes det till med fest i flera dagar och vid dessa sammankomster åt man mycket mat vid stora gemensamma måltider. Förberedelser med att iordningställa alla denna mat och dryck var igång mer än en vecka i förväg. Kokamor kom till gården varje dag och det var slakt, storbak och brygd man ägnade sig åt. Släkten som bodde nära och även grannar kom med ”sändningar” i form av smör, ägg, grädde och ibland även bakverk och färskt kött.  Detta skedde för att underlätta för den gård där festen hölls. Då dessa ”sändningar” levererades bjöds det på kaffe i köket med tillhörande kakor av olika sorter. Var man ”storbjuden” bjöds det istället på ett glas vin och kanske ett kantstött gorån från storbaket. Detta serverades aldrig i köket utan bjöds istället i stäuen.  Det finns även beskrivningar där gäster får en välkomstsup och ett gorån då de anländer till gården där festligheten ska hållas. Att baka gorån var en självklarhet i juletider. Det var viktigt att bjuda på de fina kakorna under julkalasen eftersom julen var den viktigaste högtiden för den gotländska befolkningen under 1700- och 1800- talen.
 

Nedan följer en beskrivning från ett julbak i en burgen gotländsk familj på 1870-talet.

”Flest till antalet av allt som bakades till julen, i siffror räknat, var gorånen. Deras antal kunde räknas till 300 - 400 stycken. Till denna präktiga gorånsdeg gick det åt ett fat grädde, tio till tolv äggulor, en halv mark smält smör och en kopp socker samt mjöl till en lös deg som lades på bakbordet där mer mjöl inarbetades. Mor skötte både utbakningen och iläggningen av degen och även uttagningen. Pigorna höll järnen över den öppna elden. Allteftersom kakorna kallnade putsades dem i kanterna och buntades ihop i ”flaar”, tio i varje, det gick då lättare att räkna hur många man fick av degen. De vackraste och jämnast bakade gorånen sorterades för sig för att sparas till julkalasen. De andra mindre lyckade bjöds som brännvinsbröd åt tillfälliga besökare under helgen.”  
 

Källor:
 

Nils Keyland, Svensk allmogekost. 1989

Britt Smitterberg, Mat från sekelskiftets Gotland, receptsamling.

Ingeborg Lingegård, Gotländska mattraditioner. 1978